Det kommer ofta med uppföljarfrågor så som "Så om du tror på jämnlikhet, varför kämpar inte ni feminister för männen?", "Varför har kvinnor fördel i vårdnartvister, va?" eller påståenden som "Jag är inte feminist, de är ju galna allihop. Kolla bara på (insert random names of radical american idiots)!" och "Men vafan, vi är ju redan jämställda i Sverige. Slåss för kvinnorna i Afrika istället. Eller i förorten eller nåt."

Men alltså, hej. Jag är inte hela gruppen feminister i en person. Jag har mina egna åsikter och för min egen kamp. Lyssna på vad jag säger istället för att välja att höra vad den där kvinnan som påstod sig vara feminist på andra sidan atlanten sa. 

När jag säger att jag tycker att vi ska se på varandra som personer och behandla varandra utifrån vad vi gör, vara dem vi är efter vad vi själva tycker om och att ingen ska behöva vara rädd så menar jag precis det. Så när en icke-feminist ställer sig och säger att "Meh, kvinnor har ju fan patent på att vara rädda", "Män blir också utsatta för våldtäckt, men vi gnäller inte" eller liknande idiotiska saker så hjälper det inte deras sak ett dugg. Tvärt om blir jag bara fruktansvärt irriterad. Inte för att de påpekar att det finns manliga problem, för det gör det. Jag blir bara så sjukt pissed på det faktum att den personen uppenbarligen inte lyssnat på vad jag har sagt alls, för att hen redan bestämt sig för att jag hatar alla män.